Onsdag kväll
[Skrivet Onsdag natt men utan chans till publicering]
Kom hem i dag. Hamnade i Jönköping först. Skulle träffa mor och syster där. Det var en överraskning för syster.
Hon blev jätteglad.
Vi gick på A6 och Ikea, och sedan begav vi oss till Elmia för att titta på Bounce. Kan bara säga att jag aldrig slutar att förvånas. Varje live-framträdande, konsert, spelning, event, happening eller whateveryouwishtocallit jag går på gör mig lika imponerad.
Innan showen startar spelas soft street/rnb/hiphop (dvs bra musik) för att få publiken i stämning (en publik som för övrigt bestod av 98 % flickor *gladsmiley*).
När showen startar Är det lite halvdant. De gör massa häftiga saker. Har man inte dansat/intresserat sig för dans så hade man nog inte uppskattat det så som jag trots allt gjorde. Jag minns inte hela föreställningen, men jag minns de riktigt bra grejerna. Som när två killar i gänget tar på sig de ökända högskoleoverallerna (som jag gissar är från Stockholmsregionen), kallar sig "Dubbel Trubbel" och sjunger om KTH. En textrad fastnade speciellt noga i minnet:
"Det enda jag kan styra är min Commodore sid 64!"
*skrattsmiley*
Grej två som är nämn- och minnesvärd var när de försökte förklara hur svårt det var att inte vara dansberoende. De belyste olika musikstilar och dess anhängare.
Den första var fyrtiotalets lindy-dansare: Hela publiken fick knäppa med fingrarna i takt till skön swing från back-in-the-days (inledande frasen "Alla sträcker upp en hand i luften" resulterade dock i mass-heiling *snesmiley*).
Numer två var Hårdrock: Hela publiken fick göra Hin Håles tecken och ruska på håret (om man hade något).
Det tredje var en av de bättre, nämligen techno: Hela publiken fick flippa ut (Bounce gjorde likadant på scenen) och ljuskillen hade fri lek i några sekunder.
Det fjärde var en pinsam uppvisning i dansbandsOskill: Klappa i någon slags baktakt till inte för skön musik.
Nummer fem var deras egen musik: Hella publiken ombads ställa sig upp och do a little dance. Trevligt.
Angående musiken så satte sig (förutom KTH-låten) två låtar i minnet. Den ena kördes tillsammans med hårdrocksleken ovan. Ni vet.
Den-Där-Låten-Alla-Kan-Nynna-Introt-På-Men-Ingen-Kan-Säga-Vad-Den-Heter-Eller-Vem-Som-Spelar-Den. Den andra låten var extranummret.
De rippade N.E.R.D.'s "She wants to move". Och som de rippade den! Totalbra! Lokala eller okända förmågor ska göra mycket för att jag ska bli imponerad. Men dessa grabbar lyckades. Ja just det. Kanske inte nämnde det, men de hade ett live-band. Och den låten: Schy schyttsingen vad bra! De var duktiga som få kvällen igenom, men jag vägrade erkänna detta tills jag fick höra den sista låten *snettleendesmiley*
Kom hem i dag. Hamnade i Jönköping först. Skulle träffa mor och syster där. Det var en överraskning för syster.
Hon blev jätteglad.
Vi gick på A6 och Ikea, och sedan begav vi oss till Elmia för att titta på Bounce. Kan bara säga att jag aldrig slutar att förvånas. Varje live-framträdande, konsert, spelning, event, happening eller whateveryouwishtocallit jag går på gör mig lika imponerad.
Innan showen startar spelas soft street/rnb/hiphop (dvs bra musik) för att få publiken i stämning (en publik som för övrigt bestod av 98 % flickor *gladsmiley*).
När showen startar Är det lite halvdant. De gör massa häftiga saker. Har man inte dansat/intresserat sig för dans så hade man nog inte uppskattat det så som jag trots allt gjorde. Jag minns inte hela föreställningen, men jag minns de riktigt bra grejerna. Som när två killar i gänget tar på sig de ökända högskoleoverallerna (som jag gissar är från Stockholmsregionen), kallar sig "Dubbel Trubbel" och sjunger om KTH. En textrad fastnade speciellt noga i minnet:
"Det enda jag kan styra är min Commodore sid 64!"
*skrattsmiley*
Grej två som är nämn- och minnesvärd var när de försökte förklara hur svårt det var att inte vara dansberoende. De belyste olika musikstilar och dess anhängare.
Den första var fyrtiotalets lindy-dansare: Hela publiken fick knäppa med fingrarna i takt till skön swing från back-in-the-days (inledande frasen "Alla sträcker upp en hand i luften" resulterade dock i mass-heiling *snesmiley*).
Numer två var Hårdrock: Hela publiken fick göra Hin Håles tecken och ruska på håret (om man hade något).
Det tredje var en av de bättre, nämligen techno: Hela publiken fick flippa ut (Bounce gjorde likadant på scenen) och ljuskillen hade fri lek i några sekunder.
Det fjärde var en pinsam uppvisning i dansbandsOskill: Klappa i någon slags baktakt till inte för skön musik.
Nummer fem var deras egen musik: Hella publiken ombads ställa sig upp och do a little dance. Trevligt.
Angående musiken så satte sig (förutom KTH-låten) två låtar i minnet. Den ena kördes tillsammans med hårdrocksleken ovan. Ni vet.
Den-Där-Låten-Alla-Kan-Nynna-Introt-På-Men-Ingen-Kan-Säga-Vad-Den-Heter-Eller-Vem-Som-Spelar-Den. Den andra låten var extranummret.
De rippade N.E.R.D.'s "She wants to move". Och som de rippade den! Totalbra! Lokala eller okända förmågor ska göra mycket för att jag ska bli imponerad. Men dessa grabbar lyckades. Ja just det. Kanske inte nämnde det, men de hade ett live-band. Och den låten: Schy schyttsingen vad bra! De var duktiga som få kvällen igenom, men jag vägrade erkänna detta tills jag fick höra den sista låten *snettleendesmiley*
Kommentarer:
Trackback