Julafton

Man sitter där. 6 år.
Sedan höstjackan åkte fram i mitten av September har man längtat. Man har skrivit sin lilla önskelista och postat till tomten. Man vet inte om den har kommit fram. Kanske kommer man inte få vad man vill.
En pulka. En sån där röd. Som var på framsidan av leksakskatalogen.
Den såg ut att kunna gå hur fort som helst. Om man fick den så skulle man må så bra. Bara vara ute hela jullovet. Inte gå in förrän det blir mörkt utan bara åka hela dagen. Och när man kom in skulle man vilja ta med sig den till sitt rum. Den kan ju inte stå ute och frysa hela natten. Den skulle få stå bredvid sängen så man inte tappar bort den.

Men än så länge vet man inte. Det finns paket under granen. Alla har nog inte lagts dit än. Det är fortfarnade en stund kvar. Man får inte öpna något paket förräns alla är samlade. Fortfarande saknas det några släktingar och man får bara sitta still och fantisera och drömma. Man vågar inte drömma högt. Inte säga vad man tänker.
För det känns säkrare om tankarna stannar kvar i huvudet. Om man uttalar orden högt så gäller inte önskan. Och då får man inte presenten. Och då blir det ingen pulka. Och då blir man ledsen. Och jullovet försört. Och ...!

***

Jag är inte 6 år. Det är inte jul. Men samma känsla har bosatt sig i min kropp. Eller huvudet. Eller ja, vart den nu sätter sig den där känslan. Känslan av att se sitt paket, gissa vad det är i, men inte våga uttala det för då vet man att det inte blir av. Det kommer inte bli som man tänkt sig.
Man är Glad. Så där härligt Glad.
Tills man öppnar paketet/får saken/händelsen inträffar/det blir som man tänkt sig. Då blir man Rikigt Glad.

Snälla. Låt mig bli Riktigt Glad.

/räknar ner

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
www.flickr.com
This is a Flickr badge showing public photos and videos from aiglet. Make your own badge here.
hits