Copy Paste
Komentaren inväntar granskning (jag och mina länkar förstör för en del) så i brist på bättre (jag behöver städa och äta) kopierar jag in skiten här. Mycket nöje.
*****
Jag tycker det är ungefär inget fel att ladda ned saker utan att be om upphovsrättsmannens tillåtelse. Tyngden i hela den här argumentationen ligger inte på mig som tänkt konsument utan kanske delat jämnt på alla som är inblandade.
Niklas är redan inne på det här med definitionen av stöld. Stöld är när något försvinner. Att kopiera något är inte att stjäla. Att sprida information genom att kopiera är något som människan gjort i alla tider. De flesta uppslagsböcker kallar det för kultur.
Och att beröva någons rätt till pengar händer inte i de fall någon piratkopierar spel. Här ligger tyngden på den som införskaffar spelet/filmen/låten, men låt oss vinkla den här frågan till en annan plats i samhället.
Min far gräver hål i marken. Låt oss säga att han gräver en pool åt en familj (detta har faktiskt aldrig hänt, han gräver mest ner bredband och avlopp och annat tråkigt som har med infrastruktur att göra). Låt säga att han får ett gäng tusenlappar för denna nyss grävda pool. Ska han då komma och klaga varje gång denna familjs grannar badar i poolen? Ska han förbjuda släkten att fira midsommar i och kring den? Ska han gräva igen delar av den för att familjen som flyttar in efter den första familjen inte betalar för arbetet han gjort?
Jag tror inte det. Han kan inte jobba på det viset. Det skulle ta för mycket kraft från att göra det han är bra på. Gräva hål i marken.
En kamrat till mig byggde spel ett tag till internet. Han lyckades ganska väl. Han fick en ordentlig månadslön av det han gjorde. Nämligen programmerade. Han jagade ytterst få människor som spred hans spel. Han uppmanade t.o.m. människor att länka vidare (som det har bevisats i domstol är olagligt) sina alster. Hade han jagat folk hade det tagit för mycket tid av det han var bra på.
Att bygga spel.
Det som är felet från utgivarnas håll är att de kommer från en tid då det var möjligt att kontrollera all informationsflöde och styra den efter behag. Det behövs nya modeller för distribution. För tre dagar sedan gav jag ett gäng danskar drygt 300 av mina pengar. Det var inte för ett spel jag betalade. Det var för möjligheten att kanske få spela ett spel någon gång i framtiden. Jag kanske aldrig kommer få spelet, men de har iaf fått pengar för sitt arbete: Att bygga spel. De kallar det för AAA indie. Jag kallar det jävligt smart.
En modell som någon klarar att jobba efter. Inte en modell som alla klarar att jobba efter.
Om vi vinklar tillbaka det på konsumenten så hör man näst efter ”stöld” (som vi redan förklarat är missvisande) begreppet ”en missad försäljning”. Men samtliga kommentatorer är redan inne på spåret att detta är en lite av en omöjlighet.
”När jag var ung och fattig student” innebär inte att man inte vill köpa ett spel. Det innebär att man inte kan köpa ett spel. Tänk nu lite till på denna logik så inser ni snart att om man inte kan köpa något så är man ingen kund. Det finns inget köp. Johanna Blakley pratade på TED en gång i tiden om detta från en helt annan infallsvinkel. Där diskuterades hur modebranschen har accepterat att det inte går att hindra att människor köper kläder som liknar exempelivs Gucci och D&G och vad allt heter. Istället pressas designerna på dessa företag att göra nya saker med designen. De tvingas göra så grymt komplicerade kläder att efteraparna inte kan kopiera utan att det går åt helsike.
(förväxla inte detta med DRM, det är snarare: Metal Gear Solid är svårare att pirata eftersom man behöver information från den fysiska kartongen man får med när man köper spelet)
Modeindustrin har också kommit på att en person som köper en knock off-Gucci aldrig hade råd med en gucci från början, och således har Gucci inte ”missat ett köp”.
Allt handlar om att ge oss konsumenter en anledning att köpa. För att se på en kille som har fattat detta ber jag er ta de 15 minuter som behövs för att lyssna på hur Trent Reznor lyckats efter sin skiljsmässa med skivbolagen.
Så var ligger det här med piratandet då? Var ska gränserna dras? Vad händer när saker inte längre är begränsade till spel och information? Vad händer när vi om 15 år kan skriva ut våra egna köksmöbler? Ska då IKEA jaga alla som har en skrivare i hemmet? Vad händer när energi-försörjningen måste byta modell? Ska Vattenfall (som många hatar minst en gång om året) då strypa sina egna nät bara för att hindra andra?
Vad händer när vi i framtiden kan duplicera mediciner i våra egna pharmaceut-printers? Ska Röda Korset hindras i sitt arbete i Rwanda bara för att de CTRL + C – CTRL + V:ar AIDS-medicin?
Träd försiktigt in i piraterierna. De är kanske begränsade företeelser som tvingar en liten bransch att tänka om just nu, men i framtiden landar de på fler områden. Om vi kan se till att få ordning på de här, i jämförelse, futtiga grejerna nu så kommer vi lyckas bättre senare.
Jag piratar när jag kan. Jag handlar också spel/musik/film/böcker/program som en blådåre. Inte på det sättet som någon annan vill. Utan på det sätt jag vill.