roger

På torsdagkvällen bjöd Kanye West upp till show och dans. Jag var inte på plats i förtid för att köa och det var heller inte tvunget. Inhängnaden var öppen hela konserten och jag anlände lagom till första trumslagen. Vilka jäkla trummor det var. Två grymma mustiga män i mörka kläder som gick loss på pukor och cymbaler för allt vad de orkade. Och sen en kille till på trumset. Aj-oj.

Kanye körde för övrigt med glasögon hel konserten rockstjärna som han är. Solglasögon kl halv elva på kvällen är ju ball, men det kan knappast varit praktiskt. Scenen var utsmyckad med saker som såg ut att komma från en Mars-expedition år 2050 ungefär. Mycket trianglar både på golvet och kören. Men det var effektfullt och hela scenshowen andades rymdsaga.

Som vanligt med hip-hop är det svårt att tillfredställa en festivalpublik som har många förutfattade meningar. Särskilt svårt blev det för herr West när våldigt många i publiken hade bestämt sig för att ta med sig "Glad Fisk"-skyltar. Han bemötte dem lite halvproffsigt och använde deras skratt som energi för att bli mer av en man och starkare (det sista ett dumt ordval eftersom det var en låt med samma titel som folk väntade på). Hur som vävde han in sitt försvars-förvandlartal i en låt som han prat-hyllade Michael Jackson i också. Det var halvkänsligt och mitt i den segare delen av konserten och bara halvuppskattat, men jag gillade hans försök till hyllningstal.

Auto-tunen var för övrigt den näst största uppträdaren och var igång på låtar som den absolut inte behövde vara igång på. Men finalen med American Boy, Stronger och Golddigger var bra. Det går inte att förneka. Det var fest på hela området med de låtarna, för vad folk än spelar för musik så är låtar som folk känner igen de mest uppskattade.

Kanye West var bra, men inte riktigt lika bra som ungefär hela Lördagen...

Jag gillar inte att dricka sprit så noga. Därför brukar jag avstå från alkoholen när festivalen tar sin början. Jag blir mer berusad på bra musik än någon mäskdryck i världen.

Första dagen var nog den vekaste av dagar. Den var kort och fattig på musik i allmänhet. Den började kl 17 (till skillnad från övriga dagar som började kl 12). Men att beskriva Roskilde är att beskriva även de tråkiga artisterna. Brandgul öppnades kl 18 den 2 Juli och intogs då av Petter med band. Bandet var två personer och DJ Sleepy. Inte en dålig uppsättning, men sist jag inte såg Petter spelade han på den tredje största scenen på Hultsfred. Den som tog honom till den största scenen i Danmark måste haft lite av ett hjärnsläpp. Eller kanske bara brist på passande band.

Jag kände inte igen många låtar och hip hop-känslan gör sig inte i solsken i stekande hetta. Det är nog lite som dödsmetal. Det ska vara inomhus eller på sin höjd på natten kanske.

Knappt två timmar senare äntrade Volbeat scenen. De är Danmarks svar på Backyard Babies skulle man kunna tänka sig. De fick spela för en större publik (vilket kanske inte är så konstigt med tanke på vilket land de befann sig i) och gjorde enligt den Brandgula Tidningen en lagom bra spelning (Petter en lagom dålig). Jag gillar inte Volbeat sånär som på en låt och brydde mig inte så noga. Jag stannade inte ens kvar för att lyssna på den låten. Men Radio Girl lyckades passera mina hörselgångar.

Det var egentligen bara en grej som var bra på Torsdagen, och det var Kanye West.