Du har något i skägget
Huvudvärk och allmän ilska. Mest huvudvärk.
Pratade lite med Hasse. Han tyckte inte det var konstigt att jag var lite deppig. Det tycker jag. Fyra dagar av ren och skär glädje och ledighet, men jag känner mig på något sätt ändå inte nöjd. Det är bara sjukt i min bok. Helt sinnes-vridet. Jag längtar lite till den grejen då ja ginte längre behöver tänka på vad jag tar mig för utan bara kan göra vad jag blir tillsagd, avsluta den uppgiften och sedan gå hem och släppa det.
De där argumenten som mina kära klass-kamrater hade för sig i gymnasiet (rätta mig om jag har fel) att "man inte släpper skolan när man kommer hem", att man har "läxor som förföljer en efter arbetstimmarna" och liknande verkar inte så långt borta från mina tankegångar nu. Jag känner för att göra så mycket som inte är skola. Eller vafan, skola kan väl vara roligt, men jag lyckas inte släppa hemmet riktigt. Mitt hem förföljer mig till min skola.
Jag vill skriva åt Sprängis. Det vill jag göra, men det kanske jag tröttnar på efter en stund. "Skriv det som om du bloggade" sa han. Det tänker jag absolut inte göra. Vårdslöst, ogenomtänkt och på gränsen till dåligt. Jag strukturerar hellre upp det. Även om jag inte kan strukturera upp saker. Jag har nog alltid lyckats skriva uppsatser på någon slags improvisation. Det passar mig bättre.
När jag skriver, skriver jag snabbt och hänsynslöst och glömmer sedan bort allt på stört. Vill trycka ut den här bloggen i pappers-form en gång och läsa den från början till slut.
Tappade tråden.
Jo, arbetet som förföljer mitt hem eller vice versa. Jag gillar programmering. Det är spännande att se skapelser från andra människor komma till liv på skärmen framför mig. Men det är absolut inget jag vill göra. Som arbete. Däremot ska jag nästla mig till licenser på Xna och sånt och kanske ha som en hobby.
Vad det ska vara jag gör på riktigt vet jag inte. Jag har bestämt mig för att jag vill se giraffer. Det ska jag göra. Jag har också fått för mig att jag vill gå på PAX. Det blir nog lurigare eftersom det är ett annat land och grejer. Och att bo i ett annat landet är liksom lite dyert. Även för en kort stund. Faktum kvarstår: Jag vill.
Gabriel kommer till sitt hemmet alldeles strax, så jag kanske bör gå hem och äta mig, skriva lite sprängis-material och sen spela ögonen ur mig.
Både syster och flickvän frågade vad den magiska tredje biljetten var, men ingen kollade. Vill ingen kolla, får ingen veta, för jag är lite motsträvig till att berätta. Your loss... (?)
Pratade lite med Hasse. Han tyckte inte det var konstigt att jag var lite deppig. Det tycker jag. Fyra dagar av ren och skär glädje och ledighet, men jag känner mig på något sätt ändå inte nöjd. Det är bara sjukt i min bok. Helt sinnes-vridet. Jag längtar lite till den grejen då ja ginte längre behöver tänka på vad jag tar mig för utan bara kan göra vad jag blir tillsagd, avsluta den uppgiften och sedan gå hem och släppa det.
De där argumenten som mina kära klass-kamrater hade för sig i gymnasiet (rätta mig om jag har fel) att "man inte släpper skolan när man kommer hem", att man har "läxor som förföljer en efter arbetstimmarna" och liknande verkar inte så långt borta från mina tankegångar nu. Jag känner för att göra så mycket som inte är skola. Eller vafan, skola kan väl vara roligt, men jag lyckas inte släppa hemmet riktigt. Mitt hem förföljer mig till min skola.
Jag vill skriva åt Sprängis. Det vill jag göra, men det kanske jag tröttnar på efter en stund. "Skriv det som om du bloggade" sa han. Det tänker jag absolut inte göra. Vårdslöst, ogenomtänkt och på gränsen till dåligt. Jag strukturerar hellre upp det. Även om jag inte kan strukturera upp saker. Jag har nog alltid lyckats skriva uppsatser på någon slags improvisation. Det passar mig bättre.
När jag skriver, skriver jag snabbt och hänsynslöst och glömmer sedan bort allt på stört. Vill trycka ut den här bloggen i pappers-form en gång och läsa den från början till slut.
Tappade tråden.
Jo, arbetet som förföljer mitt hem eller vice versa. Jag gillar programmering. Det är spännande att se skapelser från andra människor komma till liv på skärmen framför mig. Men det är absolut inget jag vill göra. Som arbete. Däremot ska jag nästla mig till licenser på Xna och sånt och kanske ha som en hobby.
Vad det ska vara jag gör på riktigt vet jag inte. Jag har bestämt mig för att jag vill se giraffer. Det ska jag göra. Jag har också fått för mig att jag vill gå på PAX. Det blir nog lurigare eftersom det är ett annat land och grejer. Och att bo i ett annat landet är liksom lite dyert. Även för en kort stund. Faktum kvarstår: Jag vill.
Gabriel kommer till sitt hemmet alldeles strax, så jag kanske bör gå hem och äta mig, skriva lite sprängis-material och sen spela ögonen ur mig.
Både syster och flickvän frågade vad den magiska tredje biljetten var, men ingen kollade. Vill ingen kolla, får ingen veta, för jag är lite motsträvig till att berätta. Your loss... (?)
Det nya svart.
Var på spelning igår. Grym som fan. Roligaste jag haft i Karlshamn här nere någonsin tror jag. Det slog Niklas fest, men det var nog på tiden. Den festen är ju trots allt två år gammal. För första gången på en fest har jag haft med mig för lite att dricka. Tragiskt men sant. Som tur är har man ju vänner och vänners vänner som ställer upp i så pikära situationer. Werner och Olle fick var sin T-shirt. Horor. De sålde sig verkligen.
Jag fick en CD, så jag kanske ska vara tyst.
Snabbrecension av CD:n: Bättre än sist jag lyssnade på den. Riktigt ball på sina ställen. "Kräkas" satte sig verkligen. Fånigt kanske, men texten var träffande.
Snabbrecension av spelningen: Jag minsn kanppt inget, men jag har kläm-märken på de flesta ställen på kroppen och jag har inte haft så roligt framför en scen någonsin tror jag. Grymt ös. Hoppas de fattade det.
Har ju slått mig att det nya svarta är skägg. Jag ska göra vad jag kan för att hålla mig trendig, men så har ju Timothy Olyphant världens snyggaste frisyr i en film jag såg idag. Ohhh beslut, beslut, beslut.
Och nej: Gabriels skägg, utseende, beteende eller åsikter är aldrig det nya svart. Han är inte före sin tid, han är inte trendig och han ser ut som ett helvete med sitt röv-hår i ansiktet. Det gäller att vårda sitt skägg och få det att se respektabelt ut.
Oh, ass.
Jag fick en CD, så jag kanske ska vara tyst.
Snabbrecension av CD:n: Bättre än sist jag lyssnade på den. Riktigt ball på sina ställen. "Kräkas" satte sig verkligen. Fånigt kanske, men texten var träffande.
Snabbrecension av spelningen: Jag minsn kanppt inget, men jag har kläm-märken på de flesta ställen på kroppen och jag har inte haft så roligt framför en scen någonsin tror jag. Grymt ös. Hoppas de fattade det.
Har ju slått mig att det nya svarta är skägg. Jag ska göra vad jag kan för att hålla mig trendig, men så har ju Timothy Olyphant världens snyggaste frisyr i en film jag såg idag. Ohhh beslut, beslut, beslut.
Och nej: Gabriels skägg, utseende, beteende eller åsikter är aldrig det nya svart. Han är inte före sin tid, han är inte trendig och han ser ut som ett helvete med sitt röv-hår i ansiktet. Det gäller att vårda sitt skägg och få det att se respektabelt ut.
Oh, ass.
Feromoner
Någon som tycker att pandasoppa är ett fantastiskt ord. Får fråga Joel var han fått det ifrån, för tydligen tycker någon bloggare att det är ett alldeles specielt använt ord som inte finns. Konstigt. Jag trodde heller att det inte fanns. Så fel man kan ha ibland.
Har legat och lyssnat på Band of Horses och stirrat in i taket. Det var det bästa jag gjort på länge. Nu kom The Funeral *ryseröverryggensmiley*
I'm coming up only, to show you wrong.
Lite så jag fungerar.
Jag gillar inte uttrycket "emo" PerAdam. Har det använts en gång fel av en människa förlorar det all kraft. Eller stora jävla delar av.
Tills jag ger mig vill jag skrika:
Metal heavy soft at the core, Gimme toro gimme some more!
Har legat och lyssnat på Band of Horses och stirrat in i taket. Det var det bästa jag gjort på länge. Nu kom The Funeral *ryseröverryggensmiley*
I'm coming up only, to show you wrong.
Lite så jag fungerar.
Jag gillar inte uttrycket "emo" PerAdam. Har det använts en gång fel av en människa förlorar det all kraft. Eller stora jävla delar av.
Tills jag ger mig vill jag skrika:
Metal heavy soft at the core, Gimme toro gimme some more!
Ænema
Ska bli skoj att spela Battlefield: Heroes. Kolla in det om du har en dator. Det är det enda argumentet man behöver för att spela det.
Har inget att göra idag. Det är ganska rent överallt i lägenheten och sjukt lite disk, Halo har jag spelat och ut vet jag inte om jag orkar gå. G'damnit.
And I scored big time yesterday. Yay me!
Har inget att göra idag. Det är ganska rent överallt i lägenheten och sjukt lite disk, Halo har jag spelat och ut vet jag inte om jag orkar gå. G'damnit.
And I scored big time yesterday. Yay me!