roger

Jag har jobb.
Jag är kär.

Jag är snart tillbaka.

Jag har de två första.

Nu får jag fan ge mig!

Om man ska teorisera över humor kommer man bli knäpp. Henrik Schyffert gjorde en fantastisk serie för ett tag sedan som han blev starkt avrådd att inte genomföra. Men när jag läser Vesslans blogg så skrattar jag åt allt som inte träffar det minsta nära mig. Och jag undrar om Vesslan själv har några gränser. För jag garvar inte åt det faktum att han på något sätt hatar pirater. Det som för mig är framtiden.

Jag vill ju bara säga far åt helvete. Men just idag orkar jag inte.

Sämsta söndagen på skitlänge. T.o.m. mamma tycker det. Då är det illa. Utav fan.

Jaja. Them Crooked Vultures börjar krypa fram iaf. Det kan jag inte annat än älska

Den här killen har huvudet på skaft. Han är inte snedvriden åt något håll, han bara ser fakta och drar vettiga slutsatser. Ge honom pengar att göra forskning på eller nåt.

The sound of young america via Gizmodo.

För att få svara på ett meddelande gick jag med på det här. Dumt.

Oj jävlar. Chockerna från Roskilde har inte lagt sig än. Och då springer jag på det här. Jag har lyckats se ett av världens bästa band alla tider innan de lägger av? Jag är nu lika lycklig som jag är ledsen: En jävla massa.

Så har dammet lagt sig efter utannonseringen åtminstone. Nu väntar vi bara på att smutsen ska träffa fläkten och saker ska lanseras/övertas i höst. Men det är redan kraftigt förutbestämda åsikter från fildelarnas håll som gör sig hörda i bloggosfären. Jag hade velat reagera snabbare, men min hjärna jobbar inte så fort som hela internet och ärligt talat är jag glad för det. För nu vet jag vad jag tycker och har inget gammalt felaktigt uttalande att ångra.

Det finns två sidor av fildelningsstriden. I ena ringhörnan finner vi alla de som säger att de bara vill sprida kultur åt alla. I den andra finner vi bolag som iinte vill bli av med inkomster. Båda kombatanterna kommer nu att få visa vad de egentligen går för när Pirate Bay 2.0 (rätta mig om jag missat en version) lanseras. Detaljerna är sparsmakade, men utifrån vad som har sagts kan man dra följande slutsatser:
De som fildelar kommer att få ersättning i någon form av kredit. Huruvida detta kan översättas till IRLvaluta vid ett senare tillfälle står inte klart. Men det har antytts att så är fallet.
De som har skapat materialet (originalmaterialet vill säga) kommer även de att få ersättning på något vis. Detta för att inte strypa den nya ström av musik och film som kommer att växa framtiden.

Två personer kommer alltså att få betalt. De som skapar, och de som sprider. Precis som det är nu. Bara med den skillnaden att det inte längre är bolagen som sprider materialet utan den stora massan. Fansen. De som artisterna beror på.

Som följd av detta kommer de två grupperna att få sina ord prövade.

Å ena sidan har vi de som säger att de bara vill sprida kultur. Om de nu fortsätter på det spåret som blivit utstakat i diverse kommentar-fält på internet så blir det tydligt att de aldrig varit något annat än människor som avsiktligt velat skada konstnärer. Det nya systemet kommer nämligen (som det är utannonserat nu) inte kräva en kronas uppofring från fildelarens sida. Det skulle förstöra hela syftet med "fri kultur". Om man då istället väljer förlegade metoder för att inte stöjda de artister som man påstått sig älska, ja, då hade ju de andra rätt: Det handlar om stöld.

På andra sidan finner vi upphovsrättsinnehavarna & Co. Deras intentioner kommer också att sättas på prov. De har alltid påstått att det är artisterna som skadats. Och nu kommer artisterna få ersättning. Utan deras hjälp. Om de inte backar undan nu och upphör att trackasera fildelarna så är de lika falska själva. De behövs inte längre. Men om de påstår att de gör det efter det här, då borde det vara uppenbart för alla att de inte alls bryr sig om kulturen de heller: Det handlar om pengar.

Utåt sett två får. I själva verket är en av de en förklädd ulv. Det ska bli spännande att se vem det är. I värsta fall är det två vargar som slåss om samma kulturkadaver.

Nej, det handlar inte om del två i sagan om det vänliga internet även om jag tackar Josh för den besökar-peak som infann sig i natt.

Unni Drougge kan vara världens smartaste. Hon provocerar utan att försöka. Hon lyckas skapa nyans i en diskussion som går väldigt många över huvudet. Det är hon och några till som förstår min och andras kärlek. Tänkte inte sänka mig så lågt att kommentera på Newsmill. Inget fel på den sidan, men mina kommentar-dagar har växt i antal på senare tid. Tänkte istället lyfta ut en kommentar från sidan och se om jag kan behandla den som jag behandlade det där andra.

Signaturen Doktor Mabuse skriver
Underbart att folk som VILL ge ut sina alster gratis kan göra det på nätet!
Fantastiskt att folk som vill ha kontakt med varandra kan ha det på nätet!
Men tänk om en del konstnärer INTE vill ge ut sina alster gratis?
Ska man ta dem ändå?
Är det att visa respekt för andra människors rättigheter att ta av personer som uttryckligen inte vill ge bort gratis?

Och i vanlig ordning finner jag det lustigt och samtidigt lite svårt att förstå. Jag har aldrig förstått det här med "missad försäljning" eller "uteblivna pengar" när någon laddar hem någon annans fantastiska musik. Jag ser människor med konstnärliga ambitioner som bra människor. Men människor som skapar och gnäller så fort deras verk uppskattas utan ekonomisk ersättning ser jag som dåliga människor.

Min syster spelar musik. Inte så mycket egen musik, mest andras låtar. Men det egna materialet växer så sakterliga och snart vill hon sprida sina grejer. Jag tänker hjälpa henne att få ut den på bästa sätt. Jag anser Internet vara det bästa sättet. Fleet Foxes rörde sig utanför Seattle med hjälp av fildelare. Syrran kommer komma ur sin håla och ut till andra människor med hjälp av internet. Att förvänta sig en inkomst på det är väl att ta i. Men det är inte därför hon skriver en enda av sina låtar.

Det känns som att folk vägrar lämna något gammalt och tryggt för något nytt men mer osäkert. Vilket är dumt. För det har ju gett bra utdelning tidigare.

Och det är ingen som tar något. Det finns på Internet inga original som försvinner när någon tar del av det skapade. Det är kopior av siffror (1 och 0) som sprids. Alla får ta del av det fina som någon har skapat. Såvida det någon skapat är ett fysiskt objekt. Då finns det idag inga sätt att sprida det vidare. En tavla är en tavla vad man än gör. En digital bild av tavlan motsvarar inte på något sätt verkligheten. Det är en avbildning av en avbildning. Likaså en skulptur. Eller en skiva. Eller ett videoband. Det är inte samma. Alls.

Han fortsätter:
Ett helt fritt internet är inte bara fritt för gudfruktiga, godhjärtade demokrater utan även för deras motsatser. Vem ska skydda oss mot dem?
Hur ska det ske?

Men på riktigt? Självklart inte. Det är ju människor som befolkar internet. Det är inte en dator som hittar på allting. Det är människor som säger till vad datorn ska visa/göra/skapa/kopiera. Och vad jag förstår så finns människor i vilket samhälle som helst. Även det du bor i herr Doktor. Att förtrycka människor i verkligheten vill du inte va? Men news flash: Internet är verkligt. Det är människor. Att förtrycka den stora massan (läs: alla) för att komma åt en bråkig bråkdel är fel.
Det måste du förstå.

Ett samhälle har baksidor. Och det är upp till invånarna att ta hand om varandra. Inte bli omhändertagna.

Stater kan förtrycka våra friheter, men de kan också ge oss frihet från andra staters och individers förtryck.

Det känns som en pest eller kolera för dig. Men jag ser ingen svårighet i att välja mellan att bli förtryckt och att få uttrycka min åsikt. Förtryck kan bekämpas. Men det är inte någons rätt att bekämpa förtryck med än värre förtryck.

För mig handlar det om uppskattning och kärlek. Och nej man kan inte köpa kärlek. Men kärlek kan frambringa gåvor däribland pengar. Om ett verk är bra nog för betraktaren så väljer densamme att ersätta enligt eget tycke. Med det snudd på oändligautbud som finns idag så handlar det tyvärr om kompromisser. Alla kan inte få allas pengar. Det fungerar inte så. Nu får betraktaren (även snedrefererad till som "konsumenten" av vissa) välja var tid och pengar ska ta vägen.

I övrigt kan jag tipsa om den diskussion som jag och Kelet har haft i veckan. Den tar sin början här och fortsätter här.
Mycket intressant läsning må jag säga.

Med veckans nyheter kommer lite efterforskningar. Och kontentan är att jag är grönare än jag trott. Riktigt jävla grön.

Amagadamagadamagadamagadamagadamagadamagadamagadamagadamagadamagad!

Och har man badbyxor på sig när man sitter och svettas framför datorn blir det en ganska spännande effekt.

I debatten om huruvida PP behandlar integritet eller snorungar kommer idag ett fantastiskt inlägg.

Internet har funnits i ganska många år. Integritetsfrågan har blivit en fråga på dagordningen först i och med fildelningen, innan dess var det bara ett fåtal som brydde sig och de allra flesta internetanvändare såg inget problem. Men i och med fildelningen så har krav uppkommit på att inte upptäckas med fingrarna i syltburken. Men det vill man ju inte erkänna så då gör man det till en integritetsfråga istället. Tänk vad bra det vore om alla hade samvete nog att göra rätt för sig istället!

som citerat från PPs nyhetssida. Vem som skrev inlägget? "Anonym" Hahahahahahahahahahahahahahaha!

Nej. Jag skojar inte. Och ja. Det är roligt utav helvete.

HAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Jag har spelat halo 17 timmar i sträck. Läs allt om det här. Jag blev lovad ett inlägg på Blog 'Em Up, men blev bortkollrad i allt midsommarfirande. Efter det fick jag ett mystiskt meddelande från en Super Play-anställd och nu kan jag inte göra annat än att sitta och trycka F5 på inkorgen.

Väntar med spänning.

Errr..... Var börjar vi?

För en tid sedan (kanske under gymnasietiden) hade jag en diskussion med mina vänner om vem som skulle åka dit först. Den där ditåkningen som ingen kan fly. Vem skulle gifta sig/skaffa barn/köpa hus ihop etc. etc. Jag minns inte vilken kandidat som toppade listan men jag minns i stora drag diskussionen och att jag ännu inte hade fått en sån där kompis som åkt dit. Jag kände (och känner) flera människor som är ett år äldre eller ett år yngre som har flyttat samman. Men tills för alldeles nyss kände jag ingen i min ålder, som jag umgåtts med som dragit nitlotten.

En klasskamrat är ju mer spännande och man får en större känsla av "Fan? Redan? Är jag så gammal nu?" när det är en sådan som skaffar bil med sin sambo.

Martina ledde länge ligan med sitt hus tillsammans med Fidde Bus, men eftersom jag inte umgåtts så nämnvärt med varken henne eller honom och de varit tillsammans sedan dinosaurierna dog ut så är det ingen stor affär.

Så förstörde mamma hela min dag (jag vet att du läser det här mamma *smällpåfingrarna*) idag. Jag hade ätit frukost och plågat mig igenom det som kallas morgontidningen i bygden. Ingen notis om att familjesidorna tog upp mer plats än behövligt (fast å andra sidan, det brukar de göra). Så anländer då mor hem och tycker att det är dags att visa familjesidorna som sig bör när man hittat någon man snudd på känner som skaffat barn. Vi har varit där förut, men som jag skrev ovan: det handlar om sådana man känner till, inte känner.

Inte idag.

Innan jag spränger laddningen ska jag inte på något sätt skryta om mina eskapader. Jag har inte många ex att tala om. Max två en. Så det blir då kanske extra helvetes oerhört osannolikt jobbigt och förbluffande att se sin f.d. högst upp på familjesidan hållandes en ungjävel!

You read it! Men för säkerhets skull tar vi det igen.

En tindrande ungjävel!

Nu känner jag inte bara offret, jag har även varit djupt involverad med det. När man börjar tänka på processen fram till annonsen får man lite svindel. Det snurrar faktiskt i pannan på mig när jag skriver detta. Och inte på det bra sättet.

Så vad är kontentan av dagens illamående (som inte kommer att gå över förrän i morgon kväll)?
Att allt var en tävling? I så fall har jag vunnit. Hela jävla racet. Ska man sia om framtiden (onsdag) så kommer jag att se mig själv som vinnaren. Big Time!
Man kan åtminstone konstatera att nu finns det ingen smäll av liknande sort som kommer att slå lika hårt. Alls. Klasskompisar? Pfft... Inte en chans! De kan skaffa fjorton ungar var, det gör inget. Gabriel? Hahahahaha! Även om det händer så kommer jag bara garva tre sekunder, sen är jag klar. Syrran? Bah! Reaktion: noll i jämförelse.

Holy Fucking Shit™!

Jag fyller år. Den som leder gratulationsligan är helt Klart mors kompis som skickade 28 stycken GRATTIS i ett sms. En liten överambitiös handling då det hade räckt med ett. Men har man 320 tecken att arbeta med så ska man väl göra det.

Även om jag inte fick precis vad jag önskade mig så fick jag Fawlty Towers på DVD. Which is nice. Det är kultur på hög nivå.

**Edit**

Presenterna strömmar in. De är inte fysiska eller så. Men presenter är de.